Optimera ditt ångsystem för mat- och dryckestillverkning:

Om du arbetar inom livsmedels- och dryckesbranschen kommer de många utmaningarna som ligger framför dig att vara bekanta och i vissa fall skrämmande. Även om det är en väldigt mångsidig sektor, finns det teman som återkommer. En undersökning av mer än 650 mat- och dryckesföretag¹ fann två dominerande frågor. Den största oron, särskilt för dem i Nordamerika och EMEA, är den ekonomiska osäkerheten och stigande inflationen. Som ett resultat nämndes fokus på effektivitet och avfallsminskning som högsta prioritet.

När det gäller den viktigaste trenden var den nyckelfaktor som kom upp hållbarhet, där nästan 40 % valde detta väldigt breda område. Dessa makroinfluenser på hur mat- och dryckesindustrin beter sig under de kommande åren är inte unika för mat-och dryckesbranchen; men hur branchen navigerar dessa kommer att vara det.

Det största problemet, det ekonomiska klimatet och dess påverkan på företagen, är svårt att förutsäga eller kontrollera. Den främsta trenden – som anses vara att vidta åtgärder för ökad hållbarhet – är något som kan åtgärdas omedelbart, även om det tar tid att nå det önskade resultatet.

Som tur är har de två gemensamma grunder, inte minst det starka sambandet mellan effektiviseringssatsningar och kostnadsbesparingar. Det är allmänt accepterat att energieffektivitet är den mest kostnadseffektiva strategin för att minska koldioxidutsläppen på kort sikt. så frågan måste vara, utnyttjar din verksamhet de möjligheter som detta beprövade tillvägagångssätt erbjuder?

Som helhet hamnarmat- och dryckesbranschen allt mer i rampljuset. Den bär ett särskilt ansvar, eftersom dess produkter har en direkt effekt på hälsan och säkerheten för sina slutkonsumenter. Det är också en ledande faktor till varför ånga används i så stor utsträckning vid bearbetning av mat och dryck.

Mat-och dryckesbranchen börjar också efterfråga mer bevis på hållbara initiativ. Det är nu vanligt att större kunder (som själva står under liknande press) kräver en årlig inventering av GHG (växthusgaser) och eventuellt offentliggör klimatrelaterade risker för CDP (Carbon Disclosure Project).

Konsekvenserna är betydande; i Storbritannien, till exempel, är mat- och dryckesindustrin den största tillverkningssektorn i landet och står för 19% av den totala tillverkningssektorn baserat på omsättning.

När det gäller de totala växthusgasutsläppen från mat- och dryckessektorn är livsmedelsförädlingens andel relativt blygsam – uppskattningar sträcker sig från 3,3% till 6% – men utsläpp från tillverkning kommer att vara den primära källan till dess egna scope 1- och 2-utsläpp.

Det är därför 30% av deltagarna i undersökningen nämnde minskad energi- och vattenförbrukningen som en toppåtgärd för att främja hållbarhet. Men om energieffektivitet är det första steget mot minskade koldioxidutsläpp, och kostnadsbesparingarna skulle kunna ligga runt 30%, hur är det då med de övriga 70% av de tillfrågade?

Åtminstone en del av svaret ligger i de olika synsätten på energieffektivitet. En väg är att behandla det som ett projekt genom att anta reaktiva, "engångs"-initiativ. Dessa tenderar att vara kapitalintensiva och kommer från en CapEx-budget, som ofta inte bygger på varandra för att skapa långsiktiga effektivitetsvinster.

Som exempel, där ånga är viktig del i dina processer kan elektrifiering som löser dekarbonisering verka tilltalande; men denna lösning är fortfarande en bit bort.

Ta följande lista över mat- och dryckesutrustning som vanligtvis drivs av ånga: blancherare, bestrykare/överdragare, förångare/koncentratorer, vattenkokare, smältare, blandare, ugnar (indirekt eldade), packningslinjer, pastöriserare och retorter. Vad tror FDF (Food and Drink  Federation i Storbritannien) kommer att vara den mest troliga lösningen här? "Dekarbonisering av ångtillförseln, antingen genom elektrisk ånggenerering eller alternativa bränslepannor (biomassa, biogas, väte)."

Det scenariot kommer sannolikt inte att hända de närmaste åren. Den tiden kan ha en dramatisk effekt på nuvarande processoptimering, energikostnadsbesparingar och lägga en stabil grund för alla framtida insatser för att minska koldioxidutsläppen.

Det finns en alternativ strategi: du kan se energieffektivitet som en process, en med lägre kostnad, OpEx-budget, med ett systematiskt, strukturerat tillvägagångssätt. Detta kommer att ge bestående besparingar och främja en kultur av ständiga förbättringar. Det är inte nytt – Strategisk energiledning i form av ISO 50001 har funnits i över ett decennium – men det blir ofta förbisett.

I de fall där ånga fortfarande kommer att behålla sin primära position som förstahandsvalet som termisk energikälla, kommer detta andra tillvägagångssätt för effektivitet sannolikt att vara det optimala svaret på hållbarhetsfrågan.

Att veta exakt hur ett ångsystem ska fungera optimalt och att identifiera förbättringsåtgärder är inte expertis som normalt finns "inhouse". Inom livsmedels- och dryckesindustrin, med dess många, ofta geniala, användningsområden för ånga som sin föredragna form av termisk energi kan det ofta vara fallet.

Fördelarna med att engagera en oberoende partner och använda deras vägledning och expertinsikter kommer att leda till en lokalt anpassad strategi som kan ge påtagliga resultat idag, inte imorgon.